Våra mammor och storasystrar använde oftare än vi korseletter. Här ser vi några rejält formande. Ofta hade de skenor av stålspiraler eller plast insydda för att riktigt hålla till. Krävde noggrann måttpassning för att sitta bra. Spirella hade ett stort nät av "corsettierer" i Sverige. Det var kvinnor som kom hem och tog mått för korsetter, gördlar, korseletter och behåar som sedan måttsyddes. När de väl var utprovade satt de ofta mycket bra och var sköna och praktiska att bära - allt i ett! (Marianne)
...fortsättning på "Så hade vi det på 60-talet."
- Riktiga korseletter -
 |
De här är lite lättare än dom vi såg förut. Korseletter med långa ben, som den till höger, blev populära i början på 70-talet (de formade ju låren som en lång byxgördel) men måste ha varit rätt svåra att handsakas med under dagen... Efterhand kom det sådana där det gick att knäppa upp grenen.
 |
Också mammorna och storasystrarna kunde njuta av nya färger. Tidigare hade ju vitt. laxrosa och någon gång svart, varit vad de kunde välja. Här ser vi ganska kraftfullt formande plagg för de mognare kvinnorna. Pastellerna blev populära i mitten av 60-talet, medan svart ansågs opassande och lite vågat för den unga flickan. På sin höjd kunde man våga sig på marinblått. Byxgördeln med långa ben var populär från ca 1963. Kombinerad med en lång behå var den lättare att få att passa än korseletten.
 |
Men även om mamma hade lite former så fanns det både sexiga och bra underplagg. Lily of France var förstås vansinnigt exklusivt, men visst är den sexig denna svarta korselett från 1962?
 |
Att 60-talet var befrielsens årtionde förstår vi om vi går tillbaka till vad mamma bar under 1954, dvs som 30-35-åring. En hög, mycket stadig, gördel i styvt material (ofta satin). det var alltså innan Lycra hade uppfunnits. Behövdes något elastiskt användes gummiresår eller t.o.m. hela gördlar i gummi (Playtex).
Den här gördeln är typisk med sin sidknäppning. Under blixtlåset finns hakar och hyskor och över stussen, liksom längs sidorna och över magen gick flera styva skenor. När de gick riktigt långt ner på låren fick man sy i en elastisk trekant framtill för att det skulle bli lite lättare att röra sig.
Strumporna anpassades till gördlens längd och fanns oftast i minst tre olika längder, ibland flera.
Jämför behåns toppiga form med dagens naturliga rundade! Vi brukade skoja och säga att tanterna hade blyertspennor instoppade i behåkuporna! Så spetsiga var de ibland under angorajumpern som hörde till set-koftan.
Den här gördeln är typisk med sin sidknäppning. Under blixtlåset finns hakar och hyskor och över stussen, liksom längs sidorna och över magen gick flera styva skenor. När de gick riktigt långt ner på låren fick man sy i en elastisk trekant framtill för att det skulle bli lite lättare att röra sig.
Strumporna anpassades till gördlens längd och fanns oftast i minst tre olika längder, ibland flera.
Jämför behåns toppiga form med dagens naturliga rundade! Vi brukade skoja och säga att tanterna hade blyertspennor instoppade i behåkuporna! Så spetsiga var de ibland under angorajumpern som hörde till set-koftan.
 |
Det var nog inte många i min mammas generation som hade råd att 1955 kosta på sig en så lyxig festkorselett som den här. Visst är den helt underbar! Axelbandslös och vackert broderad med typisk glansig panel över mage och stuss. Troligen sydd i någon gummiresår och bara stödskenor i sidan. Tillverkad av det engelska märket J.Rouseel som finns fortfarande.
I Sverige fick de flesta nöja sig med Svaréns, Fröja, Arnbergs (Grace) och Abecita samt ibland lite importerat som Triumph från Tyskland/Österrike eller Warners eller Maidenform från USA, men vi hade stränga begränsningar för textilimport så urvalet var ibland rätt så begränsat.
I Sverige fick de flesta nöja sig med Svaréns, Fröja, Arnbergs (Grace) och Abecita samt ibland lite importerat som Triumph från Tyskland/Österrike eller Warners eller Maidenform från USA, men vi hade stränga begränsningar för textilimport så urvalet var ibland rätt så begränsat.
 |
Också från 1955, men i syndigt svart. Liksom den föregående är den vackert broderad och har sex strumpeband. Och det blev aldrig populärt i Sverige. Fyra fick faktiskt räcka. Det var krångligt nog!
Jag minns att mamma pratade om en något yngre läkarfru, som hon umgicks mycket med. Hon hade varit i Paris med mannen, i egen bil (!) redan 1952 och bland annat shoppat underkläder. Mamma berättade att de hette Scandale och att hon hade både svarta och röda behåar och gördlar som var "ursöta". Jag tror nog att mamma var rejält avundsjuk både på resorna och klädinköpen, för inte hade hon råd med sådan lyx. Säkert var det också spännande att den här läkarfrun köpte så vågade underkläder, Hon hade till och med köpt en svart "höfthållare" berättade mamma. En höfthållare var en kortare gördel som påminde om en strumpebandshållare som användes av tonåringar. Om en vuxen kvinna hade en sådan, så var det också - vågat...
Jag minns att mamma pratade om en något yngre läkarfru, som hon umgicks mycket med. Hon hade varit i Paris med mannen, i egen bil (!) redan 1952 och bland annat shoppat underkläder. Mamma berättade att de hette Scandale och att hon hade både svarta och röda behåar och gördlar som var "ursöta". Jag tror nog att mamma var rejält avundsjuk både på resorna och klädinköpen, för inte hade hon råd med sådan lyx. Säkert var det också spännande att den här läkarfrun köpte så vågade underkläder, Hon hade till och med köpt en svart "höfthållare" berättade mamma. En höfthållare var en kortare gördel som påminde om en strumpebandshållare som användes av tonåringar. Om en vuxen kvinna hade en sådan, så var det också - vågat...
 |
Så här kunde en höfthållare för vardagsbruk se ut på 50-talet. Mamma använde sådana från 1 april till siste september ungefär. De var gjorda i något styvt material som taft eller satin, sidknäppta och ibland med elastiskt ryggstycke. Användes mest av tonåringar. Ansågs ibland lite vågade...
En dam med utvuxna former skulle ha gördel, men kunde alltså slippa under den varma årstiden speciellt under lite vidare sommarklänningar.
En dam med utvuxna former skulle ha gördel, men kunde alltså slippa under den varma årstiden speciellt under lite vidare sommarklänningar.
 |
Här har vi en höfthållare som börjar närma sig en gördel, genom den höga midjan. Avsedd för "den mogna kvinnan", dvs 35 +. Just den här är svart och alltså enligt 50-talets värderingar "vågad". Men den kunde ju också köpas i den färgen för att passa till en mörk dräkt.
Märket är Spencer, som i Sverige kallades Spirella. De såldes bara genom utproverskor (corsettierer) som kom hem och tog mått, därav den perfekta passformen på denna söta modell. Chic - brukade mamma säga.
Märket är Spencer, som i Sverige kallades Spirella. De såldes bara genom utproverskor (corsettierer) som kom hem och tog mått, därav den perfekta passformen på denna söta modell. Chic - brukade mamma säga.
 |
För oss mellan 15 och 30 med snäll figur gällde strumpebandshållaren under sena 60-talet. Underbyxorna bars nästan alltid ovanpå, av praktiska skäl. 1967 slog strumpbyxorna igenom (hade funnits som "kalasbyxor" för småflickor sedan tidigt femtital) och de flesta slutade då med formande plagg.
Jag, och många andra, använde ändå strumpor då och då en bit in på 70-talet . Strumpbyxorna var varma och oformliga, så under snäv dräkt blev det gördel och under vidare plagg strumpeliv, som vi också kallade dom. Tidiga stay-ups importerades av Pia Degermarks (flickvän till kronprinsen) pappa 1964, men blev ingen succé då. Lämnade hemska märken på låren efter "konserveringsringarna" av gummi.
Jag, och många andra, använde ändå strumpor då och då en bit in på 70-talet . Strumpbyxorna var varma och oformliga, så under snäv dräkt blev det gördel och under vidare plagg strumpeliv, som vi också kallade dom. Tidiga stay-ups importerades av Pia Degermarks (flickvän till kronprinsen) pappa 1964, men blev ingen succé då. Lämnade hemska märken på låren efter "konserveringsringarna" av gummi.
 |
Till sist... om nu någon yngre flicka tycker att det verkar hemskt besvärligt att behöva bära gördel och korsett som vi och våra mammor gjorde, tänk då på stackars mormor som var ung på 20-talet, när de inte hade annat än ett linne och silkestrumpor under. När 30- och 40-talet kom fick hon snöra in sig rejält!
*Marianne
*Marianne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar