Kalasbyxor?

Nu en lite avvikande bloggtext, eftersom ämnet inte är det jag gillar, men ibland behövs det en förklaring VARFÖR det blev som det blev.

En och annan har säkert undrat varför strumpbyxorna först kom att kallas för kalasbyxor? 

Förklaringen lär vara ett misstag. När importören på 1950-talet fick den första sändningen från USA var kanske texten otydlig eller så lästes den fel. "Panty hose" blev "Party hose" och översatt till svenska KALASBYXOR! 

Men namnet var egentligen redan upptaget! Fotlösa skidbenkläder i ylle, med resårband under hålfoten som användes för att hålla värmen under skidbyxorna kallades kalasbyxor. Eftersom dessa också passade bra att ha över de tunna strumpor som flickor och kvinnor hade, när de gick på kalas under kalla årstiden. Eftersom kalasbyxorna smidigt kunde tas av när de kom dit, och lika enkelt tas på när det var dag satt gå hem.  

Men fortfarande var inte namnet helt bestämt, för de benämns även som byxstrumpor, strumpbyxor och kalas-strumpbyxor. Oscar Ahréns katalog från vintern 1955-56 visar i alla fall strumpbyxor av crépe-nylon.  

1957 skriver tidningen "Vi Husmödrar" att dessa kalasbyxor är besvärliga att dra utanpå andra strumpor. Bättre istället att använda dem på bara ben, över trosorna och samtidigt slippa korsett och strumpeband! Vi kan nu börja ana en förändring i underklädesmodet. 

Skolflickor började omkring 1957 att använda tjocka yllestrumpor eller kalasbyxor till duffel, skotskrutig kjol och skor. 
 
Haléns postorder sålde vintern 1958-59 kalasbyxor i beige och svart i flera kvaliteter, men också kalasstrumpbyxor i beige, marinblå crêpenylon eller i beige ylleblandning från Eiser.

Haléns 1958-59

Borås Textillager 1960-61

Postorderföretaget "Borås Textillager" hade vintern 1960-61 delat upp benämningarna, så kvinnor köpte antingen strumpbyxor om de hade hel strumpfot, eller dambyxa/kalasbyxa om de enbart hade hällor under foten. Kunde fås i färgerna marinblått, grönt och nyheten Balibrunt. Till och med färgbild på en kvinna och flicka, som bar dem i materialet 100% stretchnylon. 

Fortfarande var det ett vinterplagg, men genom att väva med tunnare tråd, kommer de mer att likna vanliga nylonstrumpor. Även sömmen bak på nylonstrumporna fanns att få på strumpbyxor, ändå blev det inget plagg som tilltalade majoriteten av kvinnor. 

 

Borås Textillager 1960-61

Men så kommer det kort-korta modet och ställer till det i mitten av 1960-talet. Lite lugnare i början, för det fungerade fint att bära byx- och trosgördlar till strumpbyxor, eftersom strumpebanden gick att lossa. Men 1969 var det knappast någon som bar den kombinationen. 


Korsettfabriker tvingades flytta utomlands, lägga ned eller ändra produktionen. Nu hade gördeltillverkningen halverats, sedan strumpbyxorna introducerades, men det medförde även en annan sak. Midjemåttet på kvinnor ökade! En journalist konstaterade 1969, att midjemåttet förut varit runt 50 cm på alla kvinnor som ställde upp i modelltävlingar, men nu hade en kandidat 71 cm runt midjan -  utan att anses som fet. Han ansåg att det var strumpbyxorna som förändrat kvinnor och gjort det möjligt att svälla ut.

Jag kan hålla med om att plagg som inte sitter åt, gör det lätt att gå upp omärkbart! En varm sommar för flera år sedan, fick jag för mig att cykelbyxor tillsammans med sval vid sommarklänning, var det perfekta plagget att ha på sig varje dag. Straffade sig på höstkanten, då jeansen åter skulle användas och de inte gick att knäppa igen! Midjemåttet hade ökat, utan att jag tänkt på det.

SECRETS IN LACE how to videos

Ett litet kort inlägg, men det innehåller flera små filmsnuttar med bra info om gördlar och andra underkläder.

Lär dig att klä på dig strumpeband, gördlar och riktiga nylonstrumpor.

https://vimeopro.com/user17882779/secrets-in-lace-how-to-videos

Frederick's of Hollywood

Långt innan Victoria hade några hemligheter, fanns det på Hollywood Boulevard en underklädesbutik som inte följde med mängden.  

Ni har säkert sett blad från Frederick's of Hollywood kataloger? Tecknade kvinnor med mycket runda former, där ändorna är större, höfterna bredare, midjorna getingsmala och brösten upplyfta så de pekar rakt ut. Då är det garanterat en Frederick's of Hollywood bild, från någon katalog eller tidningsannons. Äger du ett eller flera exemplar av tidiga Frederick's of Hollywoodkataloger, kan du tänka på att de idag betingar ett pris över 1000 Kr/ st, så håll hårt i dem!

Postorderverksamheten i Hollywood startades 1947 av den då 34-åriga Frederick Mellinger som även är uppfinnare av push-up behån. 

I butiken som öppnades fyra år efter Hollywoodflytten, såldes behåar, trosor, korsetter, innetofflor och mycket annat i mer vågat snitt i underklädesväg för kvinnor.  

Redan som 14-åring hade Frederick arbetat med "intima kläder" när han ljög om sin ålder och fick jobb på ett postorderföretag i sin hemort på Lower East Side i New York och lärde sig konsten att sälja på postorder. Blev avskedad, när han föreslog att de skulle sälja svarta underkläder, istället för de traditionellt vita!

Katalog oktober - november 1956

Det började egentligen redan 1946 i Manhattan, New York, efter att Frederick Mellinger återvänt från andra världskriget. Han hade fått en idé att sälja sensuella och sofistikerade underkläder i europeisk snitt till amerikanska kvinnor! En galen idé i landet där goda flickor endast bar vita bomullstrosor, orsakade Frederick tumult med sina vulgära svarta trosor, bh:ar och nattlinnen.

Framgången blev begränsad i New York och mycket berodde på att tidningarna ansåg hans annonser var pornografiska och vägrade sätta in dem! Frederick flyttade till Hollywood och döpte företaget till "Frederick's of Hollywood". Under en resa till Frankrike 1947 fann han bikinin. Beställde hem så många han kunde till sitt företag och det blev den första bästsäljaren. För att enklare kunna kommunicera med sina europeiska leverantörer, lärde han sig tyska, franska och spanska!

Hans första Los Angeleslokal var enligt honom själv "ett Chinatownskyltfönster med en bordell på övervåningen". Ändå blev de sexiga underkläder en omedelbar succé bland Hollywoods filmstjärnor, där dessa kompletterade deras glamorösa livsstil och tidsbild. Företagets underkläder bars också av 1950-talets mest omtalade utviknings- och bondage modell, Bettie Page.

Frederick's of Hollywood lanserade en ständig ström av nya och banbrytande produkter. 

Tyvärr fann jag ingen "Rising Star" Bh bild!

Det började med den första vadderade behån 1947 och året efter kom "Rising Star", världens första push-up behå, men det slog inte igenom ordentligt innan början av 1950-talet. 
Den vadderad gördeln kom 1951 och push-up bikini 1958, för att nämna några.

Under femtiotalet annonserade Frederick i tidskrifter både för män och kvinnor, en strategi som visat sig vara mycket framgångsrik. "Sexappeal är alltid stil." var hans motto.

Många av Frederick Mellingers insatser visade hans förståelse för kvinnor, och det faktum att underkläder kan göra så att kvinnor känner sig vackra och inte enbart är något att skyla kroppen med. Detta tillsammans med det samarbete han hade med glamorösa Hollywoodstjärnor, ledde till att modemedvetna kvinnor också använde plagg från företaget.

Uppblåsbar behå!

Frederick's of Hollywood kom att bli en trendsättare. På femtiotalet blev den rundstickade strutformade behån lanserad och även dessa blev storsäljare. Hollywood skådespelerskor som Lana Turner, Jayne Mansfield och Jane Russell, använde det populära modet, att bära åtsittande tröjor över en kon- eller strutformad behå, som framhävde kvinnans byst på ett sätt som inte setts tidigare. Andra nyheter inkluderade framknäppt bh, bh med axelvaddar, uppblåsbara kupor, vadderade gördlar och trosor med öppen gren.

Under 1970-talet, när kvinnor demonstrerade och "bränner sina behåar" utanför Fredrik´s of Hollywood butik, var han tillräckligt mediaklok och förkunnade offentligt, att "tyngdlagen kommer att segra". Det var en smart publicitetkupp, och försäljning av hans behåar sköt i höjden över hela kontinenten.

Medan de flesta män tillbringar en livstid tänkande och prata sinsemellan om den kvinnliga figuren, har nog ingen gjort så mycket att forma den som Fred Mellinger. Han har siffror för att bevisa det. Med 99 butiker och postorderföretag i USA 1975, sålde Frederick's of Hollywood för omkring 21,5 miljoner dollar. Som mest var det över 200 butiker runtom i hela USA! Feminister gav upp i förtvivlan, sina tankar att ge allvarlig kritik mot Mellingers karikatyr av den kvinnliga formen!  

Harriett och Frederick

Harriett Exquisite-Corset.

Det fanns hela tiden en annan person i bakgrunden som hade en stor del i framgångarna, Fredericks åtta år yngre hustru Harriett. Hon gav honom inspiration och rådgivning samt godkände och gav nya idéer, men gjorde det hemifrån och var aldrig i rampljuset. 

För att hedra henne, tog Frederick´s of Hollywood fram en kollektion 2012 under varumärket "Harriett" med ny lyxig samling av glamorösa underkläder med mycket silke och spets. “an ode to the love story behind the legend”.

Det var Frederick's of Hollywood som introducerade stringtrosan till amerikanska kvinnor i sin katalog 2 augusti 1981 och kallade dem "scanty panty". Men Mellinger hade sett risken att associera sig alltför ogenerat med utpräglat sexiga underkläder. Konventionella amerikanska kvinnor ville ha underkläder av god kvalitet, som var mjuka och sensuella, men absolut inte oanständiga. Ändå blev stringtrosan, trots försiktigheten en stor succé runt om i världen. Frederick's of Hollywood sålde 75.000 par i veckan, när det gick som bäst!

När Mellinger ersatte de tecknade katalogpinupporna mot fotograferade modeller, hade han alltid en fallenhet för att finna kommande kändisar att arbeta med. Pamela Anderson Lee, till exempel, dök upp i hans underklädeskataloger och fick som de flesta vet, senare en roll i Baywatch.

Fredrik´s of Hollywood var marknadsledare inom damunderkläder fram till 1980-talet, när det blev omkört av Victorias Secrets. 

Frederick Mellinger avgick 1984 efter sitt första förlustår. Ny styrelseordförande blev George Townson, som ändrade företagets image, men fortsatte att förse underklädesmarknaden med originella och nyskapande underkläder och tillgodose kvinnors oföränderliga önskan om sensuella plagg. Sortimentet utökas och i princip finns det nu alla typer av damkläder och accessoarer.

1989 öppnar Frederick's of Hollywood världens första underklädesmuseum i butiken på Hollywood Boulevard. Museet blir mycket framgångsrikt. 

Där visades en stor samling av underkläder som burits av berömda Hollywoodfilmstjärnor, som en av Madonnas spetsiga behåkorsetter, samt diverse "onämnbara" från Mae West, Natalie Wood, Kim Basinger, Jamie Lee Curtis, Pamela Anderson Lee, Robert Redford, Lana Turner, Doris Day, Belinda Carlisle, Naomi Judd, Cyd Charisse, Bette Davis, Shirley MacLaine, KISS, Loni Anderson, Isabel Sanford och många fler...

Under Los Angelesupploppen 1992 drog Fredericks museum nationell uppmärksamhet i media, när det plundrades! En ångerfull plundrare återlämnade en påse stulna kändisunderkläder, innehållandes bland annat Ava Gardners trosor och en push-up behå, en gång buren av TV-skådespelerskan Katey Sagal, till pastorn i den närliggande katolska kyrkan i närheten. En Austintidningen konstaterade, att pastorn "kan vara den enda prästen i Amerika som någonsin tröstat en man, som kände sig skyldig av att stjäla kändistrosor".  

Det stals underkläder av ett värde på 200.000 dollar och det ger bisarra bilder av plundrare som flyr, med armarna fulla av kändisunderkläder... 
Även Madonnas bustier med toffsar (som hon bar i videon "Open Your Heart") försvann då. Frederick's of Hollywood erbjöd en belöning på 1,000 dollar och inga frågor, om plagget returnerades, men det kom aldrig tillbaks. Istället donerade Madonna sin då nya svarta bustier, i utbyte mot 10,000 dollar i donation från Fredricks till sin favorit välgörenhet, som tillhandahåller gratis mammografi för fattiga kvinnor.

Tyvärr finns det inte museet kvar, istället heter det gamla Frederickhuset numera "The Kress" och där var restaurang och lounge mellan 2008 - 2011 på bottenvåningen. Namnet var taget från Kress varuhuset, som ursprungligen fanns här från 1935 i denna Art Deco byggnad, innan Fredricks o Hollywood flyttade in. Troligen är butikslokalen på bottenvåningen fortfarande tom.

Frederick 26 nov. 1913 - 2 jun 1990

Harriett

 19 apr 1921 - 18 apr 1993

 

 

1990 dör Frederick Mellinger, 76 år gammal, men företaget fortsätter att expandera. Den ursprungliga flaggskeppsbutik var en milstolpe på 6608-6610 Hollywood Boulevard i Hollywood, Kalifornien. Efter 59 år på samma plats, flyttar butiken september 2005 till en större lokal några kvarter bort, hörnet av 6751 Hollywood Boulevard och Highland Avenue.

Frederick's of Hollywood ansökte 2001 om rekonstruktion, men 2003 blev det konkurs, men verksamheten fortsätter. År 2006 gick företaget samman med "New York City Nightwear" och huvudkontoret flyttades till New York. 2008 bytte företaget namn till Fredrik´s of Hollywood Group Inc, men trots en massa åtgärder stänger företaget alla sina 94 butiker 2015 och återigen ansöks det om konkurs. 

Frederick´s of Hollywood butiken stängd och tömd!
6751 Hollywood Boulevard.

Företagets varumärke och online-verksamhet förvärvades av Authentic Brands Group. Bolaget meddelade att det nu enbart skall finnas som postorderföretag, med eventuella framtidsplaner att skapa produkter till försäljning i varuhus och andra försäljningsställen. Inte alls förvånande, då de även har ägarintresse i företag som; Kohl's, K-mart, Sears, Macy's, Bergdorf Goodman, Neiman Marcus, Bloomingdale's, J. C. Penney och Walmart.

I flaggskeppsbutikens lokaler på 6751 Hollywood Boulevard, finns nu Museum of Broken Relationships!


Det ursprungliga Frederick´s of Hollywood finns inte mer, men vad kan vara lämpligare att avsluta med, än en bild där Frederick själv står bland några av alla sina underkläder?

 
 

Fast och fin under.

Nu handlar den här bloggen om tjejers underkläder, men det kan ibland även vara intressant att även titta lite vad som bars över dem. Men vi startar med underkläderna, för de var mycket viktiga.

Bröst, mage, rumpa, lår, behövde kontrolleras och hållas fast och fin, men fram till mitten av 1960-talet krävdes det även något som höll uppe strumporna. Strumpeband var det minimala, men eftersom kroppen skulle formas, var det vanligt att det istället fanns en öppen gördel under kjol / klänning och byxgördel under långbyxorna. Längden på byxgördelns ben avgjordes av hur mycket låren behövde få lite hjälp att hålla sig fasta och fina. BH var ett nödvändigt plagg för alla kvinnor, oavsett bröststorlek, innan "bh-bränningen" 1968, när poeten Robin Morgan demonstrerade utanför Convention Hall i Atlantic City. Där hon uppmanade kvinnorna att slänga bysthållare, gördlar, papiljotter, lösögonfransar, och andra symboler för den "bimbo" som de ansåg vara en så förnedrande kvinnobild under Miss America-tävlingen. Nu brändes inga bh:ar där, utan det kastades bara i soptunnan "The Freedom Trash Can". Men protesten gjorde att många började ifrågasätta om det var nödvändigt att hålla kroppen fast och fin med hjälp av underkläderna.

Ville  man vara säker på att inget hull hamnade fel, gällde det att täcka hela bålen med formande plagg. Korseletten är ett plagg som har allt-i-ett. Bh, gördel, strumphållare och i byxutförande även lårformande. 
Nu är det i princip omöjligt att få ett sådant plagg att bli riktigt bra, om det inte sys upp speciellt för den som skall använda det. Tänk själv! Här gäller det först att få till rätt bh storlek gällande kupa och omfång. Sen kommer avståndet mellan bröst och skrev. Något som varierar mycket och ändå beställs en byxkorselett endast genom att skriva rätt kupstorlek och midjemått! 

Den öppna korseletten är något bättre, men bäst är att köra kombinationen lång bh och en underdel i form av hög öppen gördel eller byxgördel. Samma funktion, men betydligt enklare att få till det, så det att passa den egna kropp.

 Trosorna var oftast av nylon!

Helt oförstående är jag, för nylon är inte det material som precis andas. Men tittar man på folk på sextiotalet, ser man ofta att män bär vita nylonskjortor, så det var nog mer mode än praktiskt och funktionellt som gjorde att nylon användes till det mesta. Trosorna bars ÖVER gördeln, om det var en öppen gördel. Därav var inte bruket av minimala trosor så utbrett.

Över alltsammans bars oftast underkjol eller ärmlös underklänning. Detta plagg var många gånger nödvändigt för att kjol eller klänning skulle sitta perfekt på kroppen. Under en vid klänning bars en fluffigare underkjol, än till en rakskuren klänning som krävde något liknande ett nattlinne. Underklänningen funktion var främst att få ett följsamt fall, men tog också bort eventuell genomskinlighet i klänningstyget. Nu fanns det också en kombination med underkjol och bh hopsydda till ett plagg, men vanligast att det bars var för sig.

De flesta underklänningar slutar strax nedanför knäna. Normalt ska underklänning och underkjol inte synas. Då kunde kommentaren, det snöar i Skåne eller något liknande påtala denna fadäs! För givetvis skulle inte något plagg som var under vardagsplaggen visas. Därför var också färgen oftast beige eller vit på de flesta underkläder. 
Ett bh-band som kommit utanför klänningsbandet var opassande. Likadant att bära en blus, där en bh i avvikande färg kunde skymtas. Underkläderna visade man aldrig offentligt, trots att alla visste att de fanns där. Så tittar vi på filmer och bilder från tiden före mitten av 1960-talet, kan vi konstatera att under det vi ser, finns det i princip alltid formande underkläder.

Äntligen står vi klädda i bh, gördel, trosor, nylonstrumpor och underkjol och skall ta på oss något så vi kan visa oss offentligt.

En klädikon under 1960-talets början var Jackie Kennedy. Hennes stil var rak, enkel, välsittande, med perfekt matchade accessoarer. Hon bar smala klänningar utan kragar och jackor som knäpptes oftast med en stora knapp. Lågklackade skor (även om många kvinnor fortfarande föredrog högklackat.) Hon använde ofta kontraster och kompletterade med en minimal handväska och så givetvis pillerburken på huvudet! Troligen var hon den sista kvinnan som regelbundet bar hatt.
Många kvinnor i USA och utomlands kopierade hennes stil med entusiasm och givetvis krävdes det både gördel, bh och underkjol för att få plaggen att sitta snyggt.

Kjolen med stram midja likt 1950-talets klänningar, hängde med in i 60-talet och slutade precis på eller något ovanför knät. 

Omlottklänningar var något som bars hemma, när man handlade och till stranden. De var inget plagg för kontors och affärsarbete, för de var alltför korta. Men varje år blev klänningarna kortare och allt ovanför knät, var en "minikjol."

Hur kort en kvinnas lät sin klänning bli, var ett tecken på hur självsäker hon var. Längden var direkt proportionell, hur kvinnan kände sin egen sexuella frigörelse. Korta kjolar var inte meningen att locka män till förmån för sexuellt intresse, i stället var det ett sätt att väcka uppmärksamhet, så att en kvinna då kunde avgöra om hans uppmärksamhet önskades.  
Sexuell makt genom mode, men så har det väl används under alla tider?

En revolution, på grund av några gram vävd nylon!

I slutet av 1960-talet var det kris i damunderklädesbranschen! Fram till dess hade det varit en framgångsrik och lönsam sysselsättning, att tillverka stramande och formande plagg för kvinnor. Varje kvinna skulle ha en uppsättning av formande plagg för att passa både till vardag och fest. Inte ovanligt att det i byrålådan låg minst ett tiotal gördlar och därtill en och annan korselett. Damunderkläderna genomgick nu en mindre revolution och mjuka, hudfärgade bh:ar, underbyxor (modell mindre) samt strumpbyxor, ersätter stela korseletter, bh:ar och gördlar.

Tidigare fanns det inte en chans att en vuxen kvinna kunde gå ut och visa sig, utan att först tagit på något formande plagg, som tex gördel och bh eller en korselett. Ett undantag, var under sommarmånaderna då värmen många gånger gjorde det olidligt att bära dessa strama plagg, men det fanns tunnare modeller som "andades". Nåja, inte helt perfekt, men de formade i alla fall och höll kroppen i schack, tills det blev svalare och de vanliga underkläderna återigen kunde plockas fram. Visa sig utan att vara riktigt klädd under, ansågs vulgärt och oanständigt. 

En gördel / korselett är smart konstruerad. Den formar, stöder och "rättar till" där det behövs, för att kläderna skall sitta snyggt och inte korva sig. Samtidigt håller de även uppe strumporna.

Det är precis nylonstrumpornas ersättare jag tänkte på, när jag skrev rubriken. 

Nylonstrumporna fick en konkurrent och de flesta vet nog redan vilken jag menar. 1964 hade Mary Quant introducerat miniklänningen, som här i Sverige kom att kallas kortkort. Samma år presenterade även André Courrèges kjolar och klänningar som slutade långt över knäna, men också vita stövlar, hjälmliknande hattar och stora glasögon i sin "Space Look".

Nylonstrumpbyxorna gjorde sin entré i Sverige 1965 och kring 1967 slog de igenom med stormsteg. Inga strumpeband behövdes för att hålla dem uppe och de kortkorta modet från London passade perfekt, nu när det enbart var strumpklädda ben som syntes. Kjollängden blev så kort att det blev stora rubriker i tidningarna, om detta oanständiga mode. Kvinnor som bar kortkorta kjolar/klänningar, lär ha rekommenderats sätta sig i baksätet när de åkte bil. För att inte distrahera bilföraren! 

Tidigare hade det funnits något som kallades kalasbyxor. En tjockare form av strumpbyxa som lanserades i början av 1950-talet, mer likt våra dagars tights. Mest ett plagg för småflickor, men fanns även i damstorlek som dock inte var något som hotade tunna nylonstrumpor som fästes med strumpeband. 

Namnet kalasbyxor lär ha tillkommit av ett misstag, när dessa importerades. Det sägs att någon läste fel på den engelska varubeskrivningen panty hose, termen för strumpbyxor i amerikansk engelska, och missuppfattat det som party hose!

Stor kris bland underklädestillverkarna och de gjorde allt för att överleva, när försäljningen sjönk drastiskt. Nu kom byxgördlar med mindre formande funktion i glada färger och vågade mönster. Strumpebandsknäppena plockades bort för att tilltala de yngre kvinnorna och tonåringarna som använde strumpbyxor både till vardags och fest. Dessa hade tidigare varit en säker inkomstkälla, för givetvis skulle ALLA kvinnor formas och hullet tryckas in, så kroppen såg ut att vara fast och fin. De yngre hade tidigare troget följt de äldres klädmode, men här blir det en brytpunkt. Tonåringarna har nu fått en egen klädstil och mode, så de bryr sig inte om att kroppen behöver formas om, med hjälp av underkläderna.

Så alla dessa uppoffringar, med lockande färger och följsammare och mindre åtsittande material, lyckades inte få dem att återgå till de traditionella underkläderna. För att göra det ännu värre, började även kvinnor som tidigare regelbundet burit gördlar och korseletter, också använda strumpbyxor. Många kvinnor tyckte det var det bästa som hänt, men baksidan var att 100.000-tals kvinnor förlorade sina arbeten, när flera underklädesföretag tvingades att lägga ned!

Några få tillverkare överlevde och idag finns det därför fortfarande möjligheten att köpa och använda nytillverkade formande plagg. Inte många som har dem varje dag, men flera för att förföra och givetvis alla de gånger man vill vara lite extra fina under. 

Lite skämtsamt kan man säga att numera får alla som använder strumpbyxor gå på gym, för att forma det som en välsittande gördel kvickt fixade till under mitten av 1900-talet!

I Mariannes gömmor

Detta inlägg är ett svar som Marianne gav till Garterpassion, 8 augusti 2007 och finns långt bak bland kommentarerna i denna blogg. Jag tycker det bör framträda lite mer, för det speglar lite av hur mycket man förr värdesatte dessa underkläder. 
Tina

Tack själv, Garterpassion!

Man frågar inte en dam om hennes ålder, men varför inte? Jag blir 70 i höst. Tiden går...

Sparat? Ja, i nedersta byrålådan finns faktiskt några av de finaste och dyraste "finunderkläderna" kvar. Det beror väl på att jag använde dom så sällan att de aldrig blev slitna. Och så några slitna som bär på ljuva minnen.

Där ligger bland annat hoprullad en svart Lily of France-gördel som jag skaffade till en bal 1959 med tillhörande axelbandslång behå. Den var ganska obekväm med blixtlås, skenor och allt och jag använde den nog bara ett några få gånger till fest.

En annan är en liten lätt och luftig resårgördel med jättegulliga pastellbroderier över magen. Den ligger där för att jag bar den när jag träffade min man våren 1961. Den var så skön att jag slet ut den på ett halvår. På det blekta tvättmärket står det "Svaréns - Duett". En höfthållare i skär satin som jag fick till min konfirmation 1952 har jag också sparat. Det var första gången jag hade nylonstrumpor och jag kände mig SÅ vuxen! På den tiden var det söm på strumporna och jag minns hur vi flickor kontrollerade varandras sömmar innan vi gick fram.

På tal om strumpor, så fick jag gå och titta efter i strumplådan och där ligger faktiskt tre oöppnade kuvert med nylonstrumpor och några hoprullade par. Man borde ju faktiskt ta och kasta sånt som aldrig kommer till användning.

Att jag finns med i den här gruppen beror på att jag i tonåren fick arbeta extra på loven hos min moster som var föreståndare för en liten korsett- och underklädesbutik och blev förtjust i vackra underkläder.

Kram.

Marianne

Tyvärr har jag trots försök, inte fått tag på Marianne. För visst hade det varit kul att få ännu flera intressanta inlägg från henne? 
*Tina

Samlade bilder

 

Från Lennarts CD-skiva kommer den här blandade kavalkaden med underkläder.