En revolution, på grund av några gram vävd nylon!

I slutet av 1960-talet var det kris i damunderklädesbranschen! Fram till dess hade det varit en framgångsrik och lönsam sysselsättning, att tillverka stramande och formande plagg för kvinnor. Varje kvinna skulle ha en uppsättning av formande plagg för att passa både till vardag och fest. Inte ovanligt att det i byrålådan låg minst ett tiotal gördlar och därtill en och annan korselett. Damunderkläderna genomgick nu en mindre revolution och mjuka, hudfärgade bh:ar, underbyxor (modell mindre) samt strumpbyxor, ersätter stela korseletter, bh:ar och gördlar.

Tidigare fanns det inte en chans att en vuxen kvinna kunde gå ut och visa sig, utan att först tagit på något formande plagg, som tex gördel och bh eller en korselett. Ett undantag, var under sommarmånaderna då värmen många gånger gjorde det olidligt att bära dessa strama plagg, men det fanns tunnare modeller som "andades". Nåja, inte helt perfekt, men de formade i alla fall och höll kroppen i schack, tills det blev svalare och de vanliga underkläderna återigen kunde plockas fram. Visa sig utan att vara riktigt klädd under, ansågs vulgärt och oanständigt. 

En gördel / korselett är smart konstruerad. Den formar, stöder och "rättar till" där det behövs, för att kläderna skall sitta snyggt och inte korva sig. Samtidigt håller de även uppe strumporna.

Det är precis nylonstrumpornas ersättare jag tänkte på, när jag skrev rubriken. 

Nylonstrumporna fick en konkurrent och de flesta vet nog redan vilken jag menar. 1964 hade Mary Quant introducerat miniklänningen, som här i Sverige kom att kallas kortkort. Samma år presenterade även André Courrèges kjolar och klänningar som slutade långt över knäna, men också vita stövlar, hjälmliknande hattar och stora glasögon i sin "Space Look".

Nylonstrumpbyxorna gjorde sin entré i Sverige 1965 och kring 1967 slog de igenom med stormsteg. Inga strumpeband behövdes för att hålla dem uppe och de kortkorta modet från London passade perfekt, nu när det enbart var strumpklädda ben som syntes. Kjollängden blev så kort att det blev stora rubriker i tidningarna, om detta oanständiga mode. Kvinnor som bar kortkorta kjolar/klänningar, lär ha rekommenderats sätta sig i baksätet när de åkte bil. För att inte distrahera bilföraren! 

Tidigare hade det funnits något som kallades kalasbyxor. En tjockare form av strumpbyxa som lanserades i början av 1950-talet, mer likt våra dagars tights. Mest ett plagg för småflickor, men fanns även i damstorlek som dock inte var något som hotade tunna nylonstrumpor som fästes med strumpeband. 

Namnet kalasbyxor lär ha tillkommit av ett misstag, när dessa importerades. Det sägs att någon läste fel på den engelska varubeskrivningen panty hose, termen för strumpbyxor i amerikansk engelska, och missuppfattat det som party hose!

Stor kris bland underklädestillverkarna och de gjorde allt för att överleva, när försäljningen sjönk drastiskt. Nu kom byxgördlar med mindre formande funktion i glada färger och vågade mönster. Strumpebandsknäppena plockades bort för att tilltala de yngre kvinnorna och tonåringarna som använde strumpbyxor både till vardags och fest. Dessa hade tidigare varit en säker inkomstkälla, för givetvis skulle ALLA kvinnor formas och hullet tryckas in, så kroppen såg ut att vara fast och fin. De yngre hade tidigare troget följt de äldres klädmode, men här blir det en brytpunkt. Tonåringarna har nu fått en egen klädstil och mode, så de bryr sig inte om att kroppen behöver formas om, med hjälp av underkläderna.

Så alla dessa uppoffringar, med lockande färger och följsammare och mindre åtsittande material, lyckades inte få dem att återgå till de traditionella underkläderna. För att göra det ännu värre, började även kvinnor som tidigare regelbundet burit gördlar och korseletter, också använda strumpbyxor. Många kvinnor tyckte det var det bästa som hänt, men baksidan var att 100.000-tals kvinnor förlorade sina arbeten, när flera underklädesföretag tvingades att lägga ned!

Några få tillverkare överlevde och idag finns det därför fortfarande möjligheten att köpa och använda nytillverkade formande plagg. Inte många som har dem varje dag, men flera för att förföra och givetvis alla de gånger man vill vara lite extra fina under. 

Lite skämtsamt kan man säga att numera får alla som använder strumpbyxor gå på gym, för att forma det som en välsittande gördel kvickt fixade till under mitten av 1900-talet!