Marianne knackar på!

Du som följt eller läst alla inlägg här på Tjejers Underkläder, har säkert liksom jag imponerats av Mariannes kunskap och roliga berättelser.

Häromdagen kom det en kommentar från henne! Det var många år sedan vi tappade kontakten, men jag blev jätteglad. Eftersom det var Marianne som kommenterade, fick vi givetvis också lite berättat från tiden då ALLA bar denna typ av plagg.

Hej Tina! 
Så roligt att du fortsätter ditt kvinnohistoriska arbete! Jag tappade kontakten med din grupp för rätt många år sedan. Nu sökte jag på Arnbergs Korsettfabrik (friluftsföreställningen) och såg en länk till din blogg. 

Många bra nyheter, t.ex. Om kalasbyxorna, strumpbyxor osv. Tänk att det i år hela femti år sedan strumpbyxorna slog igenom i Sverige! 

Jag gillade också sidan om gördelkrokar och mindes plötsligt de där långa behåarna som ju mest var ett tantplagg även om jag faktiskt hade en axelbandslös som jag skaffade till en frackbal på sextiotalet. Den var skär och utrustad med obekväma skenor som skavde rejält. Och inte var den helt pålitlig heller. I en vild jenka hoppade ena bröstvårtan upp ur halvkupan. Ridå!

Kalasbyxor?

Nu en lite avvikande bloggtext, eftersom ämnet inte är det jag gillar, men ibland behövs det en förklaring VARFÖR det blev som det blev.

En och annan har säkert undrat varför strumpbyxorna först kom att kallas för kalasbyxor? 

Förklaringen lär vara ett misstag. När importören på 1950-talet fick den första sändningen från USA var kanske texten otydlig eller så lästes den fel. "Panty hose" blev "Party hose" och översatt till svenska KALASBYXOR! 

Men namnet var egentligen redan upptaget! Fotlösa skidbenkläder i ylle, med resårband under hålfoten som användes för att hålla värmen under skidbyxorna kallades kalasbyxor. Eftersom dessa också passade bra att ha över de tunna strumpor som flickor och kvinnor hade, när de gick på kalas under kalla årstiden. Eftersom kalasbyxorna smidigt kunde tas av när de kom dit, och lika enkelt tas på när det var dag satt gå hem.  

Men fortfarande var inte namnet helt bestämt, för de benämns även som byxstrumpor, strumpbyxor och kalas-strumpbyxor. Oscar Ahréns katalog från vintern 1955-56 visar i alla fall strumpbyxor av crépe-nylon.  

1957 skriver tidningen "Vi Husmödrar" att dessa kalasbyxor är besvärliga att dra utanpå andra strumpor. Bättre istället att använda dem på bara ben, över trosorna och samtidigt slippa korsett och strumpeband! Vi kan nu börja ana en förändring i underklädesmodet. 

Skolflickor började omkring 1957 att använda tjocka yllestrumpor eller kalasbyxor till duffel, skotskrutig kjol och skor. 
 
Haléns postorder sålde vintern 1958-59 kalasbyxor i beige och svart i flera kvaliteter, men också kalasstrumpbyxor i beige, marinblå crêpenylon eller i beige ylleblandning från Eiser.

Haléns 1958-59

Borås Textillager 1960-61

Postorderföretaget "Borås Textillager" hade vintern 1960-61 delat upp benämningarna, så kvinnor köpte antingen strumpbyxor om de hade hel strumpfot, eller dambyxa/kalasbyxa om de enbart hade hällor under foten. Kunde fås i färgerna marinblått, grönt och nyheten Balibrunt. Till och med färgbild på en kvinna och flicka, som bar dem i materialet 100% stretchnylon. 

Fortfarande var det ett vinterplagg, men genom att väva med tunnare tråd, kommer de mer att likna vanliga nylonstrumpor. Även sömmen bak på nylonstrumporna fanns att få på strumpbyxor, ändå blev det inget plagg som tilltalade majoriteten av kvinnor. 

 

Borås Textillager 1960-61

Men så kommer det kort-korta modet och ställer till det i mitten av 1960-talet. Lite lugnare i början, för det fungerade fint att bära byx- och trosgördlar till strumpbyxor, eftersom strumpebanden gick att lossa. Men 1969 var det knappast någon som bar den kombinationen. 


Korsettfabriker tvingades flytta utomlands, lägga ned eller ändra produktionen. Nu hade gördeltillverkningen halverats, sedan strumpbyxorna introducerades, men det medförde även en annan sak. Midjemåttet på kvinnor ökade! En journalist konstaterade 1969, att midjemåttet förut varit runt 50 cm på alla kvinnor som ställde upp i modelltävlingar, men nu hade en kandidat 71 cm runt midjan -  utan att anses som fet. Han ansåg att det var strumpbyxorna som förändrat kvinnor och gjort det möjligt att svälla ut.

Jag kan hålla med om att plagg som inte sitter åt, gör det lätt att gå upp omärkbart! En varm sommar för flera år sedan, fick jag för mig att cykelbyxor tillsammans med sval vid sommarklänning, var det perfekta plagget att ha på sig varje dag. Straffade sig på höstkanten, då jeansen åter skulle användas och de inte gick att knäppa igen! Midjemåttet hade ökat, utan att jag tänkt på det.