söndag 23 december 2007

God Jul Tina och alla andra!


God Jul till alla som hittar till denna härliga grupp!

Och givetvis en särskild hälsning och tack till dig Tina som håller gruppen igång och påminner oss om sköna och sensuella underkläder för sköna och sensuella kvinnor. Vi önskar dig en God Jul med många mjuka klappar med härligt innehåll!
/golden60s

måndag 12 november 2007

Lite i utkanten

 Nylonstrumpor
Nylon (polyhexamethyleneadipamide)
Namnet Nylon sägs komma från Städerna NewYork(NY) och London(LON), för att de skall ha uppfunnits både i New York och London samtidigt och därför delade de på namnet. En annan historia är att namnet skall vara förkortning av "Now You've Lost, Old Nippon" och syftar då på att marknaden för silke skulle försvinna för Japan, nu när man kan göra en liknande konstgjord fiber. Inget av detta stämmer.
Sanningen är att uppfinnaren Wallace CarotherDuPont kom på det 1935 och hade då försökt i sju år med att få fram en tunn konstgjord tråd som liknade silke och arbetsnamnet på den lyckade blandningen var "Fiber66". Nu behövde man ett mer attraktivt namn ut till konsumenterna och en namnkommite kom på 400 olika namn!  Ett var "Duparooh" en förkortning av "DuPont Pulls A Rabbit Out Of Hat" ett annat "No Run" som gillades och blev lite omändrat till "Nylon" för väven var inte så stark. 

Marknadsföringen startade 1938 för Wallace Carother tog patent 1937, men var djupt deprimerad och tog livet av sig strax efteråt med cyanid.
De färdiga nylonstrumporna presenterades första gången för allmänheten på NewYork mässan 1939, så London hade inget med nylon att göra.

Från början marknadsfördes nylonstrumpor som "starka som stål och tunna som spindelväv". Jämfört med silkesstrumporna var de det och gjorde att många kvinnor kunde ha tunna strumpor dagligen. Själva produkten nylon används inte bara i strumpor utan också till en massa andra saker som rep, tyger, kugghjul mm. mm. men här nedan handlar det bara om riktiga nylonstrumpor.
Produktion av nylonstrumpor
Strumporna tillverkas i olika tjocklekar, denier eller gauge som amerika vill ha det är måttenheterna. För att jämföra dessa, så kan man ha följande i huvudet - 15 denier är ungefär 60 gauge.
Tillverkningen av syntetiska garner har utvecklats enormt under de senaste decennierna. I början av 1960-talet var 60-deniergarnet något ganska nytt, men bara tio år senare lanserades 20-deniergarnet. Wolford i samarbete med DuPont utvecklade 1992 ett 9-deniergarn, och endast ett år senare lanserade Wolford strumpbyxor och nylonstrumpor i 7- och 5-denier.
Denier:
Italienskt mått där vikten på 450 meter nylontråd, silke eller rayon ger måttenheten. Om 9000 meter tråd väger 100 gram, så är det en 100 denier tråd. Ju tunnare tråd ju lägre nummer, så en 30 deniers tråd är dubbelt så tjock som en 15 denier. Enkelväv i 15 denier var den mest använda för att framställa tunnaste nylonstrumporna.
Gauge:
Engelsk mått som ger antalet nålar på 38 mm bred väv.  En 60 gauge vävstol har således 60 nålar på en 38 mm sektion. Det blir då att ju fler nålar på en 38 mm sektion, ju finare nålarna är desto tunnare blir väven.  På 50-talet fick de tunnaste formade strumporna namnet "Crystal" och var oftast vävda i en 60 gauge maskin.
Nålar? En 60 gauge maskin med fullt huvud av nålar har ca 600 nålar i varje huvud och det finns 30 huvud på varje fullsektionsmaskin. 600 X 30 blir 18,000 nålar. Nålarna kostar ca 2 pence/st, 18,000 X 2 = £ 3600 (ca 50.000Kr) för bara nålarna! Tillverkning:
Strumpor med äkta söm vävs platta och formas sedan för hand och sys ihop i bakkanten till en hel strumpa. De sys tvärs emot väven i raksöms maskiner uppfunna i Loughborough, Leicestershire, England, av William Cotton 1864.

Väven börjar upptill med skaftet som görs extra tjockt för att hålla för strumpebandsknäppen. Ner mot ankeln minskas antalet nålar för att följa benets kontur för att lägga till fler nålar på hälen och sedan minska igen för att få fram fotens form i väven.

Maskinerna för att göra strumpor med söm tillverkades från 1940 - 1960 av ett företag som kallades “Reading” efter Reading Machinery Company, Reading, Pennsylvania. Produktionen upphörde 1961. Då kom de sömlösa strumporna och blev genast populärare. 1959 - 60 kunde man köpa den senaste maskinen som hette R100. MEN, du måste beställa fyra maskiner och de började bara tillverka dem, om du beställde ytterligare fyra maskiner!! Kostnaden blev då lite över  £ 300,000 för varje specialorder. ca 4,2 miljoner!! 
En fullsektionsmaskinen är ca 13,5 meter lång och den gör 30 strumpor samtidigt. Maskinerna kunde köpas, så att de bara gjorde en strumpa i taget, för att sedan bygga ihop till en halvsektions maskin med 15 strumpor och till sist få ihop till en fullsektionsmaskin med 30 strumpor.
 
Temperatur och Kontroll:

51 Gauge maskinerna kan köras med större temperaturavvikelse än 60 gauge-makinerna, som har mindre tolerans mellan nålarna. Temperaturen måste vara mellan 23 to 26 grader. Om det blir över eller under den temperaturen, så blir väven fel och måste kasseras. När det går som bäst, så blir det ca 5 eller 6 bra strumpor på varje 30 vävning, resten slängs iväg!

Varje mönster ligger på en 120 feet och 8" bred hålremsa. Dessa hål talar om för maskinen vad som skall göras, vilka trådar som skall gå vart i väven. Det innebär att varje mönster kräver en egen hålremsa, som är mycket tidskrävande att tillverka.

Efter vävningen sys strumporna ihop en och en. Många undrar varför det är ett hål i skaftet. Det kallas 'the finishing loop'” och kan inte undvikas, då maskinen när den syr skaftet måste vända skaftet i en cirkelrörelse, kallat ‘the welt’.
Alla strumpor vävs vita och färgas sedan till den färg de skall ha. De måste formas över en platt träskiva som är formad som ett ben. Det sprutas ånga på strumpan, för att täta till väven och ger strumpan dess slutliga form och få bort ojämnheter.

Varje strumpa kontrolleras och paras ihop färg- och storleksmässigt med varandra. Denna kvalitetskontroll kan göra så att en tredjedel av produktionen kasseras.
Inte konstigt att riktiga nylonstrumpor med söm har ett högt pris.

Bilder från http://giostockings.co.uk/ som fortfarande tillverkar nylonstrumpor med Readingmaskiner.

måndag 3 september 2007

Vilket ställe!


Hej!


Är ny här och ville bara säga att vilket härligt ställe! Så kul att ha hittat hit och att få komma med i den här gruppen (min första grupp också). Många fina bilder och extra roligt när det är kommentarer till dom.
Tyvärr har jag inte upplevt dom underbara underkläderna själv (föddes alldeles för sent för det), men ett intresse för dom vaknade genom min kärlek till pin-up tjejer från 40- och 50-talet (och där gör ju underkläderna en del).
Vore underbart om dom ville göra korseletter mm i gammeldags stil idag, verkar inte finnas så mycket av det? Och så undrar jag vad som menas med "gamla manufakturaffärer" och "trikåaffärer". Var finns dom?
MVH Emelie

onsdag 2 maj 2007

Tack Marianne !


Tack ! Jag gillar det du skriver i samband med de bilder du sätter in ! Jätteläckert - ja liksom bilderna förstås. Du nämner bl.a. "din tid 1957-67" vilket väcker funderationer kring ditt födelseår. 
NÅÅ - du behöver inte svara - men det kittlar lite att du ju faktiskt haft på dig såna här ljuvliga kreationer en gång i tiden. Har du sparat något i den stilen, som nostalgi ??   
*Garterpassion  


Tack själv, Garterpassion!
Man frågar inte en dam om hennes ålder, men varför inte? Jag blir 70 i höst. Tiden går...

Sparat? 

Ja, i nedersta byrålådan finns faktiskt några av de finaste och dyraste "finunderkläderna" kvar. Det beror väl på att jag använde dom så sällan att de aldrig blev slitna. Och så några slitna som bär på ljuva minnen.

Där ligger bland annat hopprullad en svart Lily of France-gördel som jag skaffade till en bal 1959 med tillhörande axelbandslös lång behå. Den var ganska obekväm med blixtlås, skenor och allt och jag använde den nog bara några få gånger till fest. 

En annan är en liten lätt och luftig resårgördel med jättegulliga pastellbroderier över magen. Den ligger där för att jag bar den när jag träffade min man våren 1961. Den var så skön att jag slet ut den på ett halvår. På det blekta tvättmärket står det "Svaréns - Duett". 

En höfthållare i skär satin som jag fick till min konfirmation 1952 har jag också sparat. Det var första gången jag hade nylonstrumpor och jag kände mig SÅ vuxen! På den tiden var det söm på strumporna och jag minns hur vi flickor kontrollerade varandras sömmar innan vi gick fram.

På tal om strumpor, så fick jag gå och titta efter i strumplådan och där ligger faktiskt tre oöppnade kuvert med nylonstrumpor och några ihoprullade par. Man borde ju faktiskt ta och kasta sånt som aldrig kommer till användning.

Att jag finns med i den här gruppen beror på att jag i tonåren fick arbeta extra på loven hos min moster som var föreståndare för en liten korsett- och underklädesbutik och blev förtjust i vackra underkläder.

Kram.
Marianne