Fast och fin under.

Nu handlar den här bloggen om tjejers underkläder, men det kan ibland även vara intressant att även titta lite vad som bars över dem. Men vi startar med underkläderna, för de var mycket viktiga.

Bröst, mage, rumpa, lår, behövde kontrolleras och hållas fast och fin, men fram till mitten av 1960-talet krävdes det även något som höll uppe strumporna. Strumpeband var det minimala, men eftersom kroppen skulle formas, var det vanligt att det istället fanns en öppen gördel under kjol / klänning och byxgördel under långbyxorna. Längden på byxgördelns ben avgjordes av hur mycket låren behövde få lite hjälp att hålla sig fasta och fina. BH var ett nödvändigt plagg för alla kvinnor, oavsett bröststorlek, innan "bh-bränningen" 1968, när poeten Robin Morgan demonstrerade utanför Convention Hall i Atlantic City. Där hon uppmanade kvinnorna att slänga bysthållare, gördlar, papiljotter, lösögonfransar, och andra symboler för den "bimbo" som de ansåg vara en så förnedrande kvinnobild under Miss America-tävlingen. Nu brändes inga bh:ar där, utan det kastades bara i soptunnan "The Freedom Trash Can". Men protesten gjorde att många började ifrågasätta om det var nödvändigt att hålla kroppen fast och fin med hjälp av underkläderna.

Ville  man vara säker på att inget hull hamnade fel, gällde det att täcka hela bålen med formande plagg. Korseletten är ett plagg som har allt-i-ett. Bh, gördel, strumphållare och i byxutförande även lårformande. 
Nu är det i princip omöjligt att få ett sådant plagg att bli riktigt bra, om det inte sys upp speciellt för den som skall använda det. Tänk själv! Här gäller det först att få till rätt bh storlek gällande kupa och omfång. Sen kommer avståndet mellan bröst och skrev. Något som varierar mycket och ändå beställs en byxkorselett endast genom att skriva rätt kupstorlek och midjemått! 

Den öppna korseletten är något bättre, men bäst är att köra kombinationen lång bh och en underdel i form av hög öppen gördel eller byxgördel. Samma funktion, men betydligt enklare att få till det, så det att passa den egna kropp.

 Trosorna var oftast av nylon!

Helt oförstående är jag, för nylon är inte det material som precis andas. Men tittar man på folk på sextiotalet, ser man ofta att män bär vita nylonskjortor, så det var nog mer mode än praktiskt och funktionellt som gjorde att nylon användes till det mesta. Trosorna bars ÖVER gördeln, om det var en öppen gördel. Därav var inte bruket av minimala trosor så utbrett.

Över alltsammans bars oftast underkjol eller ärmlös underklänning. Detta plagg var många gånger nödvändigt för att kjol eller klänning skulle sitta perfekt på kroppen. Under en vid klänning bars en fluffigare underkjol, än till en rakskuren klänning som krävde något liknande ett nattlinne. Underklänningen funktion var främst att få ett följsamt fall, men tog också bort eventuell genomskinlighet i klänningstyget. Nu fanns det också en kombination med underkjol och bh hopsydda till ett plagg, men vanligast att det bars var för sig.

De flesta underklänningar slutar strax nedanför knäna. Normalt ska underklänning och underkjol inte synas. Då kunde kommentaren, det snöar i Skåne eller något liknande påtala denna fadäs! För givetvis skulle inte något plagg som var under vardagsplaggen visas. Därför var också färgen oftast beige eller vit på de flesta underkläder. 
Ett bh-band som kommit utanför klänningsbandet var opassande. Likadant att bära en blus, där en bh i avvikande färg kunde skymtas. Underkläderna visade man aldrig offentligt, trots att alla visste att de fanns där. Så tittar vi på filmer och bilder från tiden före mitten av 1960-talet, kan vi konstatera att under det vi ser, finns det i princip alltid formande underkläder.

Äntligen står vi klädda i bh, gördel, trosor, nylonstrumpor och underkjol och skall ta på oss något så vi kan visa oss offentligt.

En klädikon under 1960-talets början var Jackie Kennedy. Hennes stil var rak, enkel, välsittande, med perfekt matchade accessoarer. Hon bar smala klänningar utan kragar och jackor som knäpptes oftast med en stora knapp. Lågklackade skor (även om många kvinnor fortfarande föredrog högklackat.) Hon använde ofta kontraster och kompletterade med en minimal handväska och så givetvis pillerburken på huvudet! Troligen var hon den sista kvinnan som regelbundet bar hatt.
Många kvinnor i USA och utomlands kopierade hennes stil med entusiasm och givetvis krävdes det både gördel, bh och underkjol för att få plaggen att sitta snyggt.

Kjolen med stram midja likt 1950-talets klänningar, hängde med in i 60-talet och slutade precis på eller något ovanför knät. 

Omlottklänningar var något som bars hemma, när man handlade och till stranden. De var inget plagg för kontors och affärsarbete, för de var alltför korta. Men varje år blev klänningarna kortare och allt ovanför knät, var en "minikjol."

Hur kort en kvinnas lät sin klänning bli, var ett tecken på hur självsäker hon var. Längden var direkt proportionell, hur kvinnan kände sin egen sexuella frigörelse. Korta kjolar var inte meningen att locka män till förmån för sexuellt intresse, i stället var det ett sätt att väcka uppmärksamhet, så att en kvinna då kunde avgöra om hans uppmärksamhet önskades.  
Sexuell makt genom mode, men så har det väl används under alla tider?