Spetsigt värre!

När du ser annonsen ovanför, vad ser du först? 

Jag tippar att de flesta kollar in hennes bröst och knappast märker att hon håller i en projektor! Sen skulle jag tro att de som vill ha en demonstration är mer intresserad av Sabrina. Annonsen är från 1959 och då var dessa projektilliknande behåar högsta mode, men om så var fallet idag, hade annonsen troligen blivit fälld för sexism. 

Det var solförmörkelse över hela USA för ett tag sedan och denna annons från Lovable ville säkert också uppmärksamma det, men nu befinner vi oss i 1950-talet.

Vi kan kanske fundera om Sabrina i den tidigare annonsen har en behå från Lovable, eller föredrog någon från en konkurrerande firma. De flesta tillverkare hade minst en konformad behå i sitt sortiment och jag tror inte en enda hade metallbågar!  

Behåmodellens popularitet får vi skylla på Hollywood, för på den tiden påverkades den kvinnliga biopubliken av mode och glamour som de såg på vita duken. Den konformade behåmodell populariseras av skådespelerskor som Patti Page, Marilyn Monroe och Lana Turner, som fick smeknamnet "Sweater Girls."  Behåmodellen tillät kvinnor att lägga till en kupstorlek till bysten och vem ville inte likna sin idol?

Idén att ha brösten som två stora strutar som sticker rakt ut från bröstkorgen är faktiskt inte så dum. Det kan skrämma en del och jag kan tänka mig att en och annan man vrider huvudet ur led, när de får syn på någon som bär en sådan behå.

Om vi bortser från mäns blickar, kan jag berätta att det faktiskt är en bekväm och stödjande modell. När väl brösten är på plats, finns det ingen chans att de plötsligt skulle trilla ut! Brösten kommer högre upp och drar därmed undersidan uppåt, än trycker mot bröstkorgen. Det gör det skönt att bära denna modell hela dagen utan att känna sig tvingad att kasta av den så fort man kommer hem. Men som jag sa tidigare - de drar till sig blickar! Eftersom knappast någon numera bär en sådan behå, blir du ensam och uppmärksammad. Inte varje dag brösten kommer in i rummet innan dig! 


Varför försvann de då? 
Jag tror det var lite som de amerikanska bilarna på 1950-talet, med sina allt större fenor på bakskärmarna. Behåtillverkarna testade och kom med nya idéer, så konformen blev alltmer spetsig. Till sist nådde den maximala gränsen, som med allt mode och andra modeller blev mer lockande. Mer elastiska material som Spanzelle och det mer kända Lycra, hjälpte behådesigners att göra behåar tunnare och mer hållbara, än de tidigare som fick sin elasticitet av invävt gummi. 

Behåanvändandet ändrades också. Många hade tidigare trott att det var nödvändigt att använda behå dygnet om. Även på natten när de sov! De nya mycket tunnare behåarna formade inte brösten likt tidigare och flera kvinnor slutade att använda detta plagg. Samtidigt började strumpbyxorna göra entré och därmed behövdes inte strumpeband, gördel och höfthållare. Kan inte varit lätt att vara damunderklädestillverkare under 1960-talet. 

Om jag nu gjort en och annan intresserad så säljer What Katie did.com flera olika modeller.
Vi avslutar detta inlägg med en kavalkad av bilder där denna behåmodell förekommer: