Frederick's of Hollywood

Långt innan Victoria hade några hemligheter, fanns det på Hollywood Boulevard en underklädesbutik som inte följde med mängden.  

Ni har säkert sett blad från Frederick's of Hollywood kataloger? Tecknade kvinnor med mycket runda former, där ändorna är större, höfterna bredare, midjorna getingsmala och brösten upplyfta så de pekar rakt ut. Då är det garanterat en Frederick's of Hollywood bild, från någon katalog eller tidningsannons. Äger du ett eller flera exemplar av tidiga Frederick's of Hollywoodkataloger, kan du tänka på att de idag betingar ett pris över 1000 Kr/ st, så håll hårt i dem!

Postorderverksamheten i Hollywood startades 1947 av den då 34-åriga Frederick Mellinger som även är uppfinnare av push-up behån. 

I butiken som öppnades fyra år efter Hollywoodflytten, såldes behåar, trosor, korsetter, innetofflor och mycket annat i mer vågat snitt i underklädesväg för kvinnor.  

Redan som 14-åring hade Frederick arbetat med "intima kläder" när han ljög om sin ålder och fick jobb på ett postorderföretag i sin hemort på Lower East Side i New York och lärde sig konsten att sälja på postorder. Blev avskedad, när han föreslog att de skulle sälja svarta underkläder, istället för de traditionellt vita!

Katalog oktober - november 1956

Det började egentligen redan 1946 i Manhattan, New York, efter att Frederick Mellinger återvänt från andra världskriget. Han hade fått en idé att sälja sensuella och sofistikerade underkläder i europeisk snitt till amerikanska kvinnor! En galen idé i landet där goda flickor endast bar vita bomullstrosor, orsakade Frederick tumult med sina vulgära svarta trosor, bh:ar och nattlinnen.

Framgången blev begränsad i New York och mycket berodde på att tidningarna ansåg hans annonser var pornografiska och vägrade sätta in dem! Frederick flyttade till Hollywood och döpte företaget till "Frederick's of Hollywood". Under en resa till Frankrike 1947 fann han bikinin. Beställde hem så många han kunde till sitt företag och det blev den första bästsäljaren. För att enklare kunna kommunicera med sina europeiska leverantörer, lärde han sig tyska, franska och spanska!

Hans första Los Angeleslokal var enligt honom själv "ett Chinatownskyltfönster med en bordell på övervåningen". Ändå blev de sexiga underkläder en omedelbar succé bland Hollywoods filmstjärnor, där dessa kompletterade deras glamorösa livsstil och tidsbild. Företagets underkläder bars också av 1950-talets mest omtalade utviknings- och bondage modell, Bettie Page.

Frederick's of Hollywood lanserade en ständig ström av nya och banbrytande produkter. 

Tyvärr fann jag ingen "Rising Star" Bh bild!

Det började med den första vadderade behån 1947 och året efter kom "Rising Star", världens första push-up behå, men det slog inte igenom ordentligt innan början av 1950-talet. 
Den vadderad gördeln kom 1951 och push-up bikini 1958, för att nämna några.

Under femtiotalet annonserade Frederick i tidskrifter både för män och kvinnor, en strategi som visat sig vara mycket framgångsrik. "Sexappeal är alltid stil." var hans motto.

Många av Frederick Mellingers insatser visade hans förståelse för kvinnor, och det faktum att underkläder kan göra så att kvinnor känner sig vackra och inte enbart är något att skyla kroppen med. Detta tillsammans med det samarbete han hade med glamorösa Hollywoodstjärnor, ledde till att modemedvetna kvinnor också använde plagg från företaget.

Uppblåsbar behå!

Frederick's of Hollywood kom att bli en trendsättare. På femtiotalet blev den rundstickade strutformade behån lanserad och även dessa blev storsäljare. Hollywood skådespelerskor som Lana Turner, Jayne Mansfield och Jane Russell, använde det populära modet, att bära åtsittande tröjor över en kon- eller strutformad behå, som framhävde kvinnans byst på ett sätt som inte setts tidigare. Andra nyheter inkluderade framknäppt bh, bh med axelvaddar, uppblåsbara kupor, vadderade gördlar och trosor med öppen gren.

Under 1970-talet, när kvinnor demonstrerade och "bränner sina behåar" utanför Fredrik´s of Hollywood butik, var han tillräckligt mediaklok och förkunnade offentligt, att "tyngdlagen kommer att segra". Det var en smart publicitetkupp, och försäljning av hans behåar sköt i höjden över hela kontinenten.

Medan de flesta män tillbringar en livstid tänkande och prata sinsemellan om den kvinnliga figuren, har nog ingen gjort så mycket att forma den som Fred Mellinger. Han har siffror för att bevisa det. Med 99 butiker och postorderföretag i USA 1975, sålde Frederick's of Hollywood för omkring 21,5 miljoner dollar. Som mest var det över 200 butiker runtom i hela USA! Feminister gav upp i förtvivlan, sina tankar att ge allvarlig kritik mot Mellingers karikatyr av den kvinnliga formen!  

Harriett och Frederick

Harriett Exquisite-Corset.

Det fanns hela tiden en annan person i bakgrunden som hade en stor del i framgångarna, Fredericks åtta år yngre hustru Harriett. Hon gav honom inspiration och rådgivning samt godkände och gav nya idéer, men gjorde det hemifrån och var aldrig i rampljuset. 

För att hedra henne, tog Frederick´s of Hollywood fram en kollektion 2012 under varumärket "Harriett" med ny lyxig samling av glamorösa underkläder med mycket silke och spets. “an ode to the love story behind the legend”.

Det var Frederick's of Hollywood som introducerade stringtrosan till amerikanska kvinnor i sin katalog 2 augusti 1981 och kallade dem "scanty panty". Men Mellinger hade sett risken att associera sig alltför ogenerat med utpräglat sexiga underkläder. Konventionella amerikanska kvinnor ville ha underkläder av god kvalitet, som var mjuka och sensuella, men absolut inte oanständiga. Ändå blev stringtrosan, trots försiktigheten en stor succé runt om i världen. Frederick's of Hollywood sålde 75.000 par i veckan, när det gick som bäst!

När Mellinger ersatte de tecknade katalogpinupporna mot fotograferade modeller, hade han alltid en fallenhet för att finna kommande kändisar att arbeta med. Pamela Anderson Lee, till exempel, dök upp i hans underklädeskataloger och fick som de flesta vet, senare en roll i Baywatch.

Fredrik´s of Hollywood var marknadsledare inom damunderkläder fram till 1980-talet, när det blev omkört av Victorias Secrets. 

Frederick Mellinger avgick 1984 efter sitt första förlustår. Ny styrelseordförande blev George Townson, som ändrade företagets image, men fortsatte att förse underklädesmarknaden med originella och nyskapande underkläder och tillgodose kvinnors oföränderliga önskan om sensuella plagg. Sortimentet utökas och i princip finns det nu alla typer av damkläder och accessoarer.

1989 öppnar Frederick's of Hollywood världens första underklädesmuseum i butiken på Hollywood Boulevard. Museet blir mycket framgångsrikt. 

Där visades en stor samling av underkläder som burits av berömda Hollywoodfilmstjärnor, som en av Madonnas spetsiga behåkorsetter, samt diverse "onämnbara" från Mae West, Natalie Wood, Kim Basinger, Jamie Lee Curtis, Pamela Anderson Lee, Robert Redford, Lana Turner, Doris Day, Belinda Carlisle, Naomi Judd, Cyd Charisse, Bette Davis, Shirley MacLaine, KISS, Loni Anderson, Isabel Sanford och många fler...

Under Los Angelesupploppen 1992 drog Fredericks museum nationell uppmärksamhet i media, när det plundrades! En ångerfull plundrare återlämnade en påse stulna kändisunderkläder, innehållandes bland annat Ava Gardners trosor och en push-up behå, en gång buren av TV-skådespelerskan Katey Sagal, till pastorn i den närliggande katolska kyrkan i närheten. En Austintidningen konstaterade, att pastorn "kan vara den enda prästen i Amerika som någonsin tröstat en man, som kände sig skyldig av att stjäla kändistrosor".  

Det stals underkläder av ett värde på 200.000 dollar och det ger bisarra bilder av plundrare som flyr, med armarna fulla av kändisunderkläder... 
Även Madonnas bustier med toffsar (som hon bar i videon "Open Your Heart") försvann då. Frederick's of Hollywood erbjöd en belöning på 1,000 dollar och inga frågor, om plagget returnerades, men det kom aldrig tillbaks. Istället donerade Madonna sin då nya svarta bustier, i utbyte mot 10,000 dollar i donation från Fredricks till sin favorit välgörenhet, som tillhandahåller gratis mammografi för fattiga kvinnor.

Tyvärr finns det inte museet kvar, istället heter det gamla Frederickhuset numera "The Kress" och där var restaurang och lounge mellan 2008 - 2011 på bottenvåningen. Namnet var taget från Kress varuhuset, som ursprungligen fanns här från 1935 i denna Art Deco byggnad, innan Fredricks o Hollywood flyttade in. Troligen är butikslokalen på bottenvåningen fortfarande tom.

Frederick 26 nov. 1913 - 2 jun 1990

Harriett

 19 apr 1921 - 18 apr 1993

 

 

1990 dör Frederick Mellinger, 76 år gammal, men företaget fortsätter att expandera. Den ursprungliga flaggskeppsbutik var en milstolpe på 6608-6610 Hollywood Boulevard i Hollywood, Kalifornien. Efter 59 år på samma plats, flyttar butiken september 2005 till en större lokal några kvarter bort, hörnet av 6751 Hollywood Boulevard och Highland Avenue.

Frederick's of Hollywood ansökte 2001 om rekonstruktion, men 2003 blev det konkurs, men verksamheten fortsätter. År 2006 gick företaget samman med "New York City Nightwear" och huvudkontoret flyttades till New York. 2008 bytte företaget namn till Fredrik´s of Hollywood Group Inc, men trots en massa åtgärder stänger företaget alla sina 94 butiker 2015 och återigen ansöks det om konkurs. 

Frederick´s of Hollywood butiken stängd och tömd!
6751 Hollywood Boulevard.

Företagets varumärke och online-verksamhet förvärvades av Authentic Brands Group. Bolaget meddelade att det nu enbart skall finnas som postorderföretag, med eventuella framtidsplaner att skapa produkter till försäljning i varuhus och andra försäljningsställen. Inte alls förvånande, då de även har ägarintresse i företag som; Kohl's, K-mart, Sears, Macy's, Bergdorf Goodman, Neiman Marcus, Bloomingdale's, J. C. Penney och Walmart.

I flaggskeppsbutikens lokaler på 6751 Hollywood Boulevard, finns nu Museum of Broken Relationships!


Det ursprungliga Frederick´s of Hollywood finns inte mer, men vad kan vara lämpligare att avsluta med, än en bild där Frederick själv står bland några av alla sina underkläder?

 
 

Fast och fin under.

Nu handlar den här bloggen om tjejers underkläder, men det kan ibland även vara intressant att även titta lite vad som bars över dem. Men vi startar med underkläderna, för de var mycket viktiga.

Bröst, mage, rumpa, lår, behövde kontrolleras och hållas fast och fin, men fram till mitten av 1960-talet krävdes det även något som höll uppe strumporna. Strumpeband var det minimala, men eftersom kroppen skulle formas, var det vanligt att det istället fanns en öppen gördel under kjol / klänning och byxgördel under långbyxorna. Längden på byxgördelns ben avgjordes av hur mycket låren behövde få lite hjälp att hålla sig fasta och fina. BH var ett nödvändigt plagg för alla kvinnor, oavsett bröststorlek, innan "bh-bränningen" 1968, när poeten Robin Morgan demonstrerade utanför Convention Hall i Atlantic City. Där hon uppmanade kvinnorna att slänga bysthållare, gördlar, papiljotter, lösögonfransar, och andra symboler för den "bimbo" som de ansåg vara en så förnedrande kvinnobild under Miss America-tävlingen. Nu brändes inga bh:ar där, utan det kastades bara i soptunnan "The Freedom Trash Can". Men protesten gjorde att många började ifrågasätta om det var nödvändigt att hålla kroppen fast och fin med hjälp av underkläderna.

Ville  man vara säker på att inget hull hamnade fel, gällde det att täcka hela bålen med formande plagg. Korseletten är ett plagg som har allt-i-ett. Bh, gördel, strumphållare och i byxutförande även lårformande. 
Nu är det i princip omöjligt att få ett sådant plagg att bli riktigt bra, om det inte sys upp speciellt för den som skall använda det. Tänk själv! Här gäller det först att få till rätt bh storlek gällande kupa och omfång. Sen kommer avståndet mellan bröst och skrev. Något som varierar mycket och ändå beställs en byxkorselett endast genom att skriva rätt kupstorlek och midjemått! 

Den öppna korseletten är något bättre, men bäst är att köra kombinationen lång bh och en underdel i form av hög öppen gördel eller byxgördel. Samma funktion, men betydligt enklare att få till det, så det att passa den egna kropp.

 Trosorna var oftast av nylon!

Helt oförstående är jag, för nylon är inte det material som precis andas. Men tittar man på folk på sextiotalet, ser man ofta att män bär vita nylonskjortor, så det var nog mer mode än praktiskt och funktionellt som gjorde att nylon användes till det mesta. Trosorna bars ÖVER gördeln, om det var en öppen gördel. Därav var inte bruket av minimala trosor så utbrett.

Över alltsammans bars oftast underkjol eller ärmlös underklänning. Detta plagg var många gånger nödvändigt för att kjol eller klänning skulle sitta perfekt på kroppen. Under en vid klänning bars en fluffigare underkjol, än till en rakskuren klänning som krävde något liknande ett nattlinne. Underklänningen funktion var främst att få ett följsamt fall, men tog också bort eventuell genomskinlighet i klänningstyget. Nu fanns det också en kombination med underkjol och bh hopsydda till ett plagg, men vanligast att det bars var för sig.

De flesta underklänningar slutar strax nedanför knäna. Normalt ska underklänning och underkjol inte synas. Då kunde kommentaren, det snöar i Skåne eller något liknande påtala denna fadäs! För givetvis skulle inte något plagg som var under vardagsplaggen visas. Därför var också färgen oftast beige eller vit på de flesta underkläder. 
Ett bh-band som kommit utanför klänningsbandet var opassande. Likadant att bära en blus, där en bh i avvikande färg kunde skymtas. Underkläderna visade man aldrig offentligt, trots att alla visste att de fanns där. Så tittar vi på filmer och bilder från tiden före mitten av 1960-talet, kan vi konstatera att under det vi ser, finns det i princip alltid formande underkläder.

Äntligen står vi klädda i bh, gördel, trosor, nylonstrumpor och underkjol och skall ta på oss något så vi kan visa oss offentligt.

En klädikon under 1960-talets början var Jackie Kennedy. Hennes stil var rak, enkel, välsittande, med perfekt matchade accessoarer. Hon bar smala klänningar utan kragar och jackor som knäpptes oftast med en stora knapp. Lågklackade skor (även om många kvinnor fortfarande föredrog högklackat.) Hon använde ofta kontraster och kompletterade med en minimal handväska och så givetvis pillerburken på huvudet! Troligen var hon den sista kvinnan som regelbundet bar hatt.
Många kvinnor i USA och utomlands kopierade hennes stil med entusiasm och givetvis krävdes det både gördel, bh och underkjol för att få plaggen att sitta snyggt.

Kjolen med stram midja likt 1950-talets klänningar, hängde med in i 60-talet och slutade precis på eller något ovanför knät. 

Omlottklänningar var något som bars hemma, när man handlade och till stranden. De var inget plagg för kontors och affärsarbete, för de var alltför korta. Men varje år blev klänningarna kortare och allt ovanför knät, var en "minikjol."

Hur kort en kvinnas lät sin klänning bli, var ett tecken på hur självsäker hon var. Längden var direkt proportionell, hur kvinnan kände sin egen sexuella frigörelse. Korta kjolar var inte meningen att locka män till förmån för sexuellt intresse, i stället var det ett sätt att väcka uppmärksamhet, så att en kvinna då kunde avgöra om hans uppmärksamhet önskades.  
Sexuell makt genom mode, men så har det väl används under alla tider?

Lager på lager.

Om vi backar tillbaks lite mer än ett århundrade och hamnar i 1800-talet, bara för att kolla hur man klädde sig under de vida klänningarna.

Inifrån och ut bar de först en tunnare särk för att förhindra att korsetten skavde mot huden. Den gick över baken, så den inte skulle glida upp under korsetten.

 Sen kom korsetten, men den kloka kvinnan tog på sig strumpor och skor redan nu. Utan påkläderska hade det varit svårt att böja sig ned med korsetten åtsnörd och helt omöjligt med krinolinen!

En smal lång underkjol, för att skydda kroppen från krinolinställningen, men även för att inte visa benen!

Krinolinställningen snörs nu runt midjan och ger formen på klänningen. 
En del krinoliner är försedda med spets i nederkanten, som kan anas under kjolen. Formen på krinolinställningen varierar efter modesvängningarna och blev till sist en turnyr, som lanserades på den sista kejsarbalen i Paris 1870.

Kjolarna skulle då vara skurna nästan raka framtill, och draperade bakåt, ofta med släp. Turnyren var sedan modern fram till 1877, då man under fem år använde draperingar utan släp, vilket gav en ovanligt snäv silhuett. År 1882 kom turnyren tillbaks igen, och växte till sig fram till 1887, då den var enormt stor, innan den försvann helt året efter.

 




En del klädde på sig flera färgglada och spetsprydda underkjolar över krinolinen. Inte nödvändigt, men en lite extra effekt att ha en underkjol i samma färg eller kontrast till kjolen, som i vissa lägen kunde blåsa upp!

Även underbyxor i form av mamelucker med öppen gren, var något som inte var nödvändigt, men värmde något och skyddade även synen av bara ben och strumporna, om kjolen blåste upp.

Korsettskydd var ett plagg likt en mycket kort blus som bars under klänningen. Mest för att skydda klänningen från att bli förstörd av korsetten, men det var även ett dekorativt plagg, med spetskant som syntes. Gav också lite värme under kalla årstider.

Med alla lager på plats, var det dags att ta på klänningen eller en kjol med separat blus och så givetvis hatt. Ingen ärbar kvinna gick ut, utan att bära hätta eller hatt!

I början av 1900-talet var ju krinolinen helt borta, men korsett och underkjolar användes fortfarande.  Modeidealet var S-formen.

Om vi nu sammanfattar det hela, så försvann inte de vida kjolarna, utan återkom under 1950-talet.  
Ju vidare, desto bättre var modet på 1950-talet! Med hjälp av flera lager av stela kjolar och även något som kallades hula-hoop. En underkjol med midjeband och elastiska trådar som i knähöjd var fästade vid en nylonring. Något som knappast slog, men samtidigt kom hula-hoopringen eller som den kallades här i Sverige, rockringen!  

Under 1950-talet fick kjolens vidd hjälp av fyra eller fem lager tyg, draperad med hjälp av några olika tekniker. Dessa femtiotalskjolar brukar börja med en tre tum bred linning strax över den naturliga midjan. Fasthållen på sidan eller bak med dragkedja och knapp. För att få ut det mesta fyllighet med snyggaste rynkor, användes pastellfärgat bomullstyg (rosa, lavendel, turkos). Detta var vad de flesta kvinnor bar dagligen. För att vara riktigt modern, skulle kjolen vara tillverkad av ull. Extremt tung och svårt att hålla formen, även med bågar och underkjol under. Det var bara för de som var villiga att bära dem med en mycket styv underkjol.

Så lika viktigt som det var i slutet på 1800-talet, att bära rätt saker under för att få kläderna att sitta rätt, är det också i andra tidsepoker. 1950-talsmodet behöver gördel och strut-bh, men även nylonstrumpor för att bli helt rätt.
 

"Waist trainer"

Ge den ett nytt namn och gör den lite färgglad, så kommer den att användas!

Du har säkert hört talas om "Waist trainer" eller kanske använder en själv och inte haft en tanke på att det i själva verket är samma sak som gördel eller korselett, men utan strumpeband och bh del.  

Bilden till vänster är inte det bästa exemplet på det, men effekten är densamma som med en Waist trainer. Bara det, att gördeln bars under vardagsplaggen, varje dag, året runt och inte i glätta färger.

Dessa plagg ger mer markerad midja och man sträcker på sig, när den är på och ger precis samma resultat som en rejäl gördel eller korselett. 

Under 1800-talet kallades det för "tight lacing", när man knöt korsetten allt hårdare för varje dag och till och med sov med den på, för att få en smal markerad midja. Under 1970-talet var det en trend med jeans som hade extrahög midja. Satt de tight, blev funktionen liknande gördlarna som precis hade ratats!

Så Waist trainern ser till att än en gång kommer timglaskroppen tillbaks.