Vad händer här då?

Just nu försöker jag få in bilder i rätt inlägg och det visar sig vara ett bekymmer. Bloggen startades 2004 och under åren har jag bytt datorer ett antal gånger. Trott mig överfört ALLT bildmaterial, men vissa mappar har bara försvunnit. Att sedan bloggen tvingats flytta två gånger, med lite panikflytande, har inte gjort saken bättre.


Därför blir det lite justeringar i gamla inlägg och en del bilder får plockas samman till något nytt. Lite tomma bildrutor får ni stå ut med i de gamla inläggen, för texten till bilderna är så intressant, så den bör få vara kvar. Med lite sökande, kanske det går att finna bilderna igen, så håll tummarna.

Mycket finns i alla fall kvar och det är tur det. Så ni alla som är intresserade av Tjejers Underkläder, med underklädesmodet fram till 1970-talet, är alltid välkomna att lämna en eller flera kommentarer.

Tina

I Mariannes gömmor

Detta inlägg är ett svar som Marianne gav till Garterpassion, 8 augusti 2007 och finns långt bak bland kommentarerna i denna blogg. Jag tycker det bör framträda lite mer, för det speglar lite av hur mycket man förr värdesatte dessa underkläder. 
Tina

Tack själv, Garterpassion!

Man frågar inte en dam om hennes ålder, men varför inte? Jag blir 70 i höst. Tiden går...

Sparat? Ja, i nedersta byrålådan finns faktiskt några av de finaste och dyraste "finunderkläderna" kvar. Det beror väl på att jag använde dom så sällan att de aldrig blev slitna. Och så några slitna som bär på ljuva minnen.

Där ligger bland annat hoprullad en svart Lily of France-gördel som jag skaffade till en bal 1959 med tillhörande axelbandslång behå. Den var ganska obekväm med blixtlås, skenor och allt och jag använde den nog bara ett några få gånger till fest.

En annan är en liten lätt och luftig resårgördel med jättegulliga pastellbroderier över magen. Den ligger där för att jag bar den när jag träffade min man våren 1961. Den var så skön att jag slet ut den på ett halvår. På det blekta tvättmärket står det "Svaréns - Duett". En höfthållare i skär satin som jag fick till min konfirmation 1952 har jag också sparat. Det var första gången jag hade nylonstrumpor och jag kände mig SÅ vuxen! På den tiden var det söm på strumporna och jag minns hur vi flickor kontrollerade varandras sömmar innan vi gick fram.

På tal om strumpor, så fick jag gå och titta efter i strumplådan och där ligger faktiskt tre oöppnade kuvert med nylonstrumpor och några hoprullade par. Man borde ju faktiskt ta och kasta sånt som aldrig kommer till användning.

Att jag finns med i den här gruppen beror på att jag i tonåren fick arbeta extra på loven hos min moster som var föreståndare för en liten korsett- och underklädesbutik och blev förtjust i vackra underkläder.

Kram.

Marianne

Tyvärr har jag trots försök, inte fått tag på Marianne. För visst hade det varit kul att få ännu flera intressanta inlägg från henne? 
*Tina