Detta inlägg är ett svar som Marianne gav till Garterpassion, och finns långt bak bland kommentarerna i denna blogg. Jag tycker det bör framträda lite mer, för det speglar lite av hur mycket man förr värdesatte dessa underkläder.
Tina
Tack själv, Garterpassion!
Man frågar inte en dam om hennes ålder, men varför inte? Jag blir 70 i höst. Tiden går...
Sparat?
Ja, i nedersta byrålådan finns faktiskt några av de finaste och dyraste
"finunderkläderna" kvar. Det beror väl på att jag använde dom så sällan
att de aldrig blev slitna. Och så några slitna som bär på ljuva minnen.
Där ligger bland annat hoprullad en svart Lily of France-gördel som jag
skaffade till en bal 1959 med tillhörande axelbandslång behå. Den
var ganska obekväm med blixtlås, skenor och allt och jag använde den nog
bara ett några få gånger till fest.
En annan är en liten lätt
och luftig resårgördel med jättegulliga pastellbroderier över magen. Den
ligger där för att jag bar den när jag träffade min man våren 1961. Den
var så skön att jag slet ut den på ett halvår. På det blekta
tvättmärket står det "Svaréns - Duett". En höfthållare i skär satin som
jag fick till min konfirmation 1952 har jag också sparat. Det var första
gången jag hade nylonstrumpor och jag kände mig SÅ vuxen! På den tiden
var det söm på strumporna och jag minns hur vi flickor kontrollerade
varandras sömmar innan vi gick fram.
På tal om strumpor, så fick
jag gå och titta efter i strumplådan och där ligger faktiskt tre
oöppnade kuvert med nylonstrumpor och några hoprullade par. Man borde
ju faktiskt ta och kasta sånt som aldrig kommer till användning.
Att
jag finns med i den här gruppen beror på att jag i tonåren fick arbeta
extra på loven hos min moster som var föreståndare för en liten
korsett- och underklädesbutik och blev förtjust i vackra underkläder.
Kram.
Marianne
Tyvärr har jag trots försök, inte fått tag på Marianne. För visst hade det varit kul att få ännu flera intressanta inlägg från henne?
*Tina
